När man kommer till den punkt när man inser, man inser att det inte är som det brukar. Insikten att favoritkläderna faktiskt inte sitter så himla bra längre, att den "vanliga" storleken in passar när man provar kläder, när man stoppar i sig alldeles för mycket och fel mat, och samtidigt inte ens tränar. Ja, då är det dags att tänka om.

Jag har ändå aldrig haft något problem med hur jag ser ut. Visst har jag inte varit nöjd, men jag har inte gått runt och mått dåligt...utåt sett...

När man på kvällen står framför spegeln och mår dåligt i sin ensamhet för att man är så tjock och ful å valkarna finns precis överallt... nej, nu har jag bestämt mig, så här kan det inte få fortsätta!

När jag nådde min maxvikt för ungefär ett år sen på hela 106 kg (Och jag är ändå bara 157cm lång) så funderade jag hur fan jag kunde hamna där.

Här är en helt öppen blogg utan krusiduller. Det handlar om kilon, fett, valkar, pinsamma gäddhäng och resan till slutresultatet.

Senaste året har jag inte ansträngt mig jättemycket för motivationen har inte varit på topp, men drog ner på coca cola (väldigt colaberoende) och åt lite bättre, men tränade inte mer.

Jag började min resa i måndags med en vikt på 95kg. Coca cola-fri sedan 6 dagar.

Det som känns himla bra nu är att jag har sällskap. Det är mycket lättare att vara två. Vi har tillsammans gjort en matsedel och bara på den här veckan har jag tappat 1,5kg. Yay!